Lars "Lasse" ”Mosa” Mosander steg till sin tjänst som Jaros juniorträningschef vid årsskiftet. Den mesta av tiden hittills har gått till att planera, och starta upp Jaros talangakademi och utvecklingsgruppen. Även de olika juniorlagens säsongsplanering, har legat på Mosas skrivbord, under de två första veckorna som han jobbat på Jaros kansli.
Mosa har också hunnit med att hoppa in en gång, som vikarie för representationslagets tränare Siku Boström, som var ute på andra uppdrag.
www.ffjaro.fi träffade Mosa och passade på att ställa några frågor till honom.

Börjar du finna dig till rätta i ditt jobb?
Inga problem, det har börjat helt bra, säkert delvis beroende av att jag sedan tidigare känner en stor del av de personer som jag nu jobbar ihop med. Dessutom har jag sysslat med liknande arbetsuppgifter sedan 1986 i Vasa.

Hur ser din arbetsdag ut?
Min arbetsdag ser ganska varierande ut. Det är mycket planerande och skrivbordsjobb blandat med praktiska träningar i Tellus hallen eller skolning av juniortränare. Arbetstiden ser också väldigt olika ut, den kan vara allt från mellan åtta på morgonen till tio på kvällen

Vilka mål har du i ditt jobb?
Målsättningen med mitt jobb är att vidare utveckla den juniorverksamhet som förnärvarande finns i FF Jaro och därmed skapa en bra grund för det fortsatta arbetet i föreningen både fotbollsmässigt och organisationsmässigt.

Berätta lite om din fritid och din familj.
Min familj består av min sambo Eivor och mina två barn, Patricia 12 år och Maritza 14 år. På fritiden försöker jag hålla igång med lite fotbollsspelande i VIFK oldboys och med lite rinkbandy. Jag är dessutom väldigt musikintresserad och tycker om att läsa och hålla mig ajour med vad som händer i runt omkring i världen, vilket betyder mycket tittande och lyssnande på nyhetsprogram.

Hur ser din historia ut tillsammans med fotbollen.
Jag kommer från en fotbolls- och bandyintresserad familj där min morfar spelat i landslaget och min pappa vunnit finska mästerskapet med VIFK A-juniorer. Båda har också spelat i mästerskapsserien i bandy för VIFK och egentligen så är bandy den sport som jag tycker allra mest om att själv spela.
Tyvärr tog bandyn slut i Vasa ganska tidigt och jag fortsatte sedan med ishockey som länge var min viktigaste gren och som är den idrott jag varit klart bäst på.
Fotboll började jag spela i VIFK redan som 5-åring dit släpad av äldre kamrater och sedan dess har det rullat på. Jag debuterade redan som 15 åring (1975) i VIFK:s seniorlag i div 3 så att man har spelat en tid i representationslag. Min sista match på lite högre nivå spelade jag i BK-IFK säsongen 1998.
Som tränare började jag redan i mitten på 1980 talet och har sedan dess verkat både inom distrikt och förbund.
Mao så har det varit en hel del fotboll genom åren.

Vad är ditt bästa fotbollsminne.
Som seniorspelare så har inga direkt speciella minnen, men däremot minns jag mycket väl när jag som 8 åring för första gången fick vara med och spela med VIFK:s flera år äldre juniorer en bortamatch mot Närpes Kraft. Vi åkte i samma buss som seniorlaget och förre landslagsmålvakten Lasse Näsman, som då spelade i VIFK, ropade mig till sig och jag fick sitta med honom hela hemresan och bl.a äta tomater som han fått som pris för planens bästa spelare. Det var greijer det!!

Favoritlag (utom Jaro förstås =) ).
Idrottsföreningen Kamraterna i Vasa och West Ham United.

Vad drömmer du om att ännu kunna göra?
Att spela trummor bra.

Vad väljer du av följade?